I Tivedens nationalpark möter du en vidsträckt gammelskog, opåverkad av modernt storskaligt skogsbruk. I en gammal skog som får sköta sig själv möter du en stor variation. Gamla och unga träd, liksom lövträd och barrträd om vart annat. I en opåverkad skog är ungefär vart tredje träd dött. Även som döda fortsätter träden att vara värdefulla, ibland i ytterligare flera hundra år, som bostad och matförråd för en lång rad svampar, lavar, mossor och djur.

Glesa tallskogar

De mjukt rundade berghällarna är täckta av ett tunt lager jord eller ligger nakna sånär som på mattor av olika lavar och mossor. På hällmarkerna är tallen det träd som klarar sig bäst. Där växer den långsamt och kan bli flera hundra år gammal innan den dör. En rad kräsna insekter, lavar och svampar är beroende av gammal, död tallved i solvarma lägen. På stående döda tallar finns små, små knappnålslavar. I Tiveden har man hittat fler än 770 arter av skalbaggar.

Granens och mossornas rike

I de fuktigare sprickdalarna ändrar landskapet karaktär. Här möter du tjärnar och myrar och tätare skogsmiljöer. I den rikare och fuktigare jorden vinner granen över tallen men här finns även ett och annat lövträd som exempelvis klibbal. På marken breder en matta av olika mossor ut sig. Många av dem växer även på död ved i olika stadier av nedbrytning. Ofta är mossornas namn lika fascinerande som deras utseende, vad sägs om hornflikmossa, vedtrappmossa och grön sköldmossa. Ta med en lupp och ge dig ut på moss-safari!

Spår efter bränder

Tivedens skogar har brunnit ofta innan vi aktivt började släcka för att värna virket. I borrprov från gamla träd kan vi se när och hur ofta det brunnit. Det äldsta spåret efter brand som hittats i nationalparken är från 1371. Därefter har det brunnit vid minst 86 tillfällen fram till den sista stora branden 1853. I nationalparken finns många spår efter bränder i form av förkolnade stubbar och sår på en del levande tallar, så kallade brandljud. 

Brand är ett naturligt inslag i våra skogar. Elden bidrar till gammelskogens artrikedom genom att skapa död ved samt plats och näring åt nya generationer träd och annan växtlighet. Ja, vissa växter och djur är till och med beroende av brand. Efter en brand ersätts de brandberoende pionjärerna snart av andra arter som trivs i den öppna, solvarma och näringsrika askan, såsom hallon, rallarros och olika lövträd. 

Brand som skötselmetod

I brandens frånvaro tränger granen sakta undan tall och lövträd. Skogarna blir tätare och mörkare. För att behålla gammelskogens höga värden och få tillbaka arter som försvunnit kommer planerade naturvårdsbränder att genomföras regelbundet i delar av nationalparken.

Sjöar och tärnar

I Tiveden finns det gott om mörka skogstjärnar, eller tärnar som de kallas här. Vattnet är brunfärgat då det är rikt på humus, små delar av nedbrutna växtdelar från omgivande marker. Sjövattnet är naturligt surt och näringsfattigt vilket medför att både växtlivet och djurlivet är sparsamt. Stora Trehörningen är nationalparkens största sjö. Här finns fiskar som gädda, abborre och mört. Längs sjöarnas stränder kan du hitta växter som vide, pors och olika starrar.