1890 byggde Svenska turistföreningen, STF, en fjällstuga på den södra sidan av Langas, vid Stuor Muorkke. För svensk turism blev Sjöfallsleden ett begrepp. Det som drog besökarna hit var vattenfallen. Innan området dämdes fanns det fem olika fall, vattenfallen kallades för ”Nordens Niagara”.

Parkgränserna ritas om

1909 beslutades det att Stora Sjöfallet/Stuor Muorkke skulle bli nationalpark, tillsammans med bland andra Sarek och Abisko.

Ungefär samtidigt hade Sverige börjat undersöka hur man skulle få elektricitet till gruvan i malmfältet och malmtransporterna. 1919 röstade riksdagen ja till att bygga en stor damm vid Suorvvá, i nationalparken. Man bröt ut den del av parken som skulle exploateras och ritade om gränserna för hur nationalparken skulle se ut.

I dag, efter att dämningsnivåerna succesivt har höjts i fyra omgångar, ligger gamla boplatser, fornlämningar och betesmarker under vatten. 

Samerna i området

Under sommarmånaderna samlar samebyarna sina renar till kalvmärkning. Under senhösten samlas renarna ihop och man flyttar med dem österut där de skiljs ut av sina ägare och förs till vinterbeteslanden.

I dag används helikopter men också motorcyklar som hjälpmedel för att samla ihop renarna. Samernas renskötselrätt, det vill säga rätten att använda marken för sig och sina djur, gäller i hela nationalparken.