Björnen kan sägas vara områdets karaktärsart, men det är inte ofta du får se den när du rör dig i nationalparken. Däremot kan du se tecken på närvaro av björn, till exempel spillning, spårstämplar, urrivna myrstackar eller rivmärken på träd.

Det finns många älgar i området och det händer ganska ofta att de ger sig upp på kalfjället. Rådjuren finns här, även om de vintertid ofta får kämpa för att överleva i en miljö som är på gränsen till vad de klarar av.

Andra djur som finns i nationalparken är rödräv, skogsmård, utter, hermelin och olika vesslor. Här finns också bäver och olika smågnagare.

Lodjuren som lever i parken måste ta för sig av skogens djur för att överleva. Rådjur, skogshare, tjäder och orre är byten som lodjuren gärna tar.

Sällsynta rovdjur

Det händer i sällsynta fall att någon ensam varg lämnar sina spår i området. Chansen att möta en järv är liten. Men den finns här och vintertid kan du med lite tur se de typiska järvlöporna där den har skuttat fram över någon fjällsluttning. Kanske har den letat efter resterna av någon död älg eller varit på väg till någon av sina många köttgömmor i snön.

Korpen som ropar, eller kungsörnen som seglar högt uppe i skyn visar ofta vägen till kadaver.

Lämmelår gynnar livet i nationalparken

En och annan fjällvandrare har säkert förvånat träffat på en liten ettrig krabat som står på bakbenen och gläfser ilsket. Då är det lämmelår. Fjällämmeln är en märklig liten gnagare som vissa år förekommer i massor. Överflödet av lämlar innebär föda åt fjällvråkar och andra som äter lämlar med god aptit. Då minskar också riskerna för många av fjällets fåglar att bli vråkmat. Tack vare lämlarna sjuder fjället sådana år av liv.

Skogens fåglar

Under några korta sommarmånader ljuder skogarna av fågelsång. Då hörs bergfink, bofink, rödvingetrast, taltrast, gransångare, lövsångare och många andra sommargästande fåglar.

Tjäder, orre, järpe och dalripa finns alla här. De har inga problem att överleva det tuffa vinterhalvåret. Du kan höra trummandet från spillkråka, gråspett och tretåig hackspett i skogarna och under goda smågnagarår hoar både pärluggla och hökuggla. Lavskrikan kan du möta i granskogen året runt.

Sommarens sparsamma växtlighet gör det ändå möjligt för ett antal specialister att hitta föda. Ängspiplärka och stenskvätta är vanliga. Fjällripan avslöjar sig genom sitt typiska knarrande läte. Ljungpiparens vemodiga vissling följer fjällvandraren som råkar passera nära boplatsen. Hos den mindre och mer sällsynta fjällpiparen är det hanen som ensam ruvar äggen och föder upp parets ungar. Där miljön är som allra kargast, ofta i blockterräng, kan du träffa på den lilla svartvita snösparven och ringtrasten.