Växtliv
Här kan du lära dig mer om växterna som du kan se i Skuleskogens nationalpark.
Växtliv
Här kan du lära dig mer om växterna som du kan se i Skuleskogens nationalpark.
Skuleskogen har en varierad skog. I bäckraviner och dalgångar växer en granskog som är ovanligt högrest och frodig för dessa breddgrader. En av nationalparkens rariteter är hänglaven långskägg. På äldre granar i nordsluttningar kan du hitta långskägg och andra arter som trivs i skog med jämn och hög luftfuktighet, bland annat i närheten av entré Nord.
På de vidsträckta hällmarkerna finns en gles, kortvuxen tallskog. De olika livsmiljöerna ger goda förutsättningar för många olika växter. Ljung, odon och mjölon är typiska här. Det finns även gott om renlavar och ragg- och björnmossor. Kala hällar och block är oftast bevuxna med olika skorplavar, där den gul-gröna kartlaven samt vinterlav är typiska.
Botaniskt spännande
Skuleskogen är botaniskt spännande. Här finns både fjällväxter kvar sedan perioden efter istiden, och sydliga lundväxter från en värmeperiod för cirka 5 000 år sedan.
De nordliga och alpina arterna finns i Skuleskogens nordsluttningar, på hällmarkerna och i raviner. Fjällskära, fjällnejlika och fjälltolta är några exempel på sådana arter. Klynnetåg är vanlig i fjällen på klimatiskt utsatta växtplatser. I nationalparken växer den i Slåttdalsskrevan och uppe på Slåttdalsberget. Mindre bestånd av kambräken, som är vanlig i fjällen men ovanlig så här långt österut, finns i de högre belägna och centrala delarna av nationalparken, till exempel vid entré Väst.
Myrar och kärr är knappt fem procent av nationalparkens landareal men finns både i skogsmarken och på hällmarkerna.
Vanliga växter på de magra myrarna är bland andra olika starrarter, blåtåtel, vattenklöver, ängsull, blodrot, rundsileshår och hjortron. Även tuvull och tuvsäv.
I övergången mellan myr och skog växer risartade växter som odon, blåbär och pors. Skuleskogens kuperade terräng gör att sluttande myrar är relativt vanliga.
Längs nationalparkens kuststräcka finns stränder med både sand, klapper och berghällar. På stränderna är strandvialen vanlig och även strandrågen är typisk för nationalparkens stränder.
På de stenigare stränderna finns även åkerbär, stenbär och slåtterblomma.