Inslaget av kalk märks tydligt på den artrika växtligheten. Trots att nationalparken är förhållandevis liten till ytan, erbjuder den en stor variation av olika naturtyper. Från blomsterrika ängar inramade av lövskog, lövblandad barrskog, sumpskog och en liten gnutta mager tallskog. Vandrar du upp till Svensbodaberget är du nära den så kallade Norrlandsgränsen, där södra Sveriges lövskogar möter norra Sveriges vidsträckta barrskogsområde.

Ängen – en myllrande mångfald

Idag sköts de gamla odlingsmarkerna kring Östra gården genom årlig slåtter. Visste du att ängen hör till våra mest artrika naturmiljöer? En lång tid av årlig slåtter eller bete skapar en miljö där en mängd olika växter kan leva tillsammans utan större konkurrens. Inte sällan kan arter som normalt trivs i olika miljöer samsas i den brukade ängen. Vissa är små och blygsamma, som jungfrulin och fältgentiana, medan orkidéer som sankt Pers nycklar är svåra att missa när de står i full blom.

Ängens många blommande örter lockar till sig en mängd olika fjärilar, humlor, bin och andra pollinerande insekter. Violettkantad guldvinge, aurorafjäril, midsommarblåvinge och flera pärlemorfjärilar är några exempel. En del växter har anpassat sig för en viss pollinerare. Sankt Pers nycklar sticker ut även här genom att luras. De lockar till sig humlor med sitt utseende men har ingen nektar att erbjuda sina besvikna besökare.

Hackspettarnas paradis

Skogen i nationalparken har fått sköta sig själv under en längre tid. Det innebär att den numera rymmer en stor variation av olika trädslag, såväl som träd i olika åldrar. Här trivs en stor mängd olika djur, växter, svampar och lavar. De träd som dör lämnas kvar på sin plats och erbjuder hackspettarna boplatser och god tillgång till mat. 

Du har chans att få se (nästan) alla Sveriges hackspettarter i nationalparken. Den mycket sällsynta vitryggiga hackspetten har under senare år bara varit på sporadiska besök, men våra sju andra hackspettar har du en hyfsat sportslig chans att spana in.

 Den ståtliga, spillkråkan är störst. Gråspetten liknar till utseendet gröngölingen men saknar den senares svarta ”banditmask”. Den tretåiga hackspettens hanne märker ut sig med sin gula hjässa medan göktytan är en diskret doldis som mest liknar en vanlig småfågel. Vanligast av dem alla är den större hackspetten. Och minst är så klart den mindre hackspetten.

Skog i förändring

Målet för barrskogen i nationalparken är att naturliga förändringar ska få råda fritt och skapa den variationsrika naturmiljö som är typisk för en riktig gammelskog. Under de senaste decennierna har äldre granar dött i vågor i olika delar av området, vanligen på grund av en kombination av angrepp från svamp och granbarkborre. 

Utmed Bergsstigen möter du flera områden som tidigare förlorat äldre granar men där en ny växtlighet tagit över. Till en början dominerar olika lövträd och buskar men även gräs och blommande örter breder ut sig i gläntorna.

I ängen och lövskogen har många almar och askar drabbats av svampsjukdomar och dött. Vissa av de döda träden behöver vi fälla för att de riskerar att falla över stigar eller försvåra slåttern.

De fällda träden lämnas kvar i området där de snabbt blir välkomna livsmiljöer för sällsynta svampar, lavar och insekter.