Det är en stor skillnad i växtligheten mellan områdets södra och norra del. Den södra innehåller barrskogar och myrmarker av norrländsk karaktär, medan den norra har en mer består av ädla lövträd, framförallt ek och lind.

Unika älvängar

Längs många stränder och på öar i hela området finns aspskogar samt en mängd björk- och alkärr. Vid andra låglänta stränder finns utbredda gräsmarker, så kallade älvängar.

Vid Färnebofjärden finns fler naturliga älvängar än någon annan stans i landet. Både lövskogar och ängar är beroende av älvens periodiska översvämningar.

Extremt hög artrikedom

Nationalparkens mångfald av olika biotoper har gett upphov till extremt hög artrikedom. I området finns 170 rödlistade växt- och djurarter. Några exempel på växte som trivs i området är sumpviol, aspfjädermossa, och ävjepilört.

Det finns totalt 270 arter kärlväxter i nationalparken, varav några har sin nordgräns vid Nedre Dalälven. Exempel på detta är långsvingel, storrams, strandviol och vippärt.

Listan på rödlistade lavar och svampar omfattar också ett 60-tal arter, bland annat varglav, ringlav, hållav, stiftgelelav, läderlappslav, violettgrå tagellav, apelticka, rynkskinn, ostticka och blackticka. Strandskinnlaven har landets enda kända livskraftiga population vid Nedre Dalälven inklusive Färnebofjärden.