Områdets historia
Här kan du lära dig mer om naturen och människorna i Muddus / Muttos nationalpark genom tiderna.
Gammelskogarna och myrlanden i Muddus/Muttos har varit ett viktigt område för jakt, fiske och renskötsel. Om du tittar noga kan du se stigar, eldstäder, kulturmärkta träd, husgrunder och fångstgropar. Spåren som finns här berättar om människans historia i området sen den senaste istiden.
I takt med att skogsbruket började breda ut sig under 1900-talet har de kvarvarande gamla skogarna blivit mer och mer sällsynta och värdefulla.
Skog och myr skyddades
Diskussionerna om att göra Muddus/Muttos till nationalpark började på 1920-talet. Från vetenskapligt håll såg man värdet i att skydda de gamla skogslandskapen och de vida myrarna. De första naturvetenskapliga studierna gjordes här 1936.
Skogsbruket ville minska storleken på den tänkta nationalparken med en tredjedel, men misslyckades. Efter många års kamp om att freda området bildades Muddus/Muttos nationalpark 1942. Parken utvidgades 1948. De turiststugor som finns idag byggdes klart under 1950-talet. Då var de i första hand avsedda för forskare. I dag används de av skidåkare, vandrare och renskötare som rör sig i området.
Renskötseln i området
På 30-talet tvångsförflyttade staten renskötare från norra Sverige till Muddus/Muttos. Området används under olika tider av året för renskötsel av samebyarna Gällivare skogssameby, Unna tjerusj och Sirges.
I Muddus/Muttos finns det både sommar- och vinterbetesland för renarna. På vintern flyttar fjällsamebyarna hit med sina renar och på sommaren är skogssamerna här med sina renar. För renarna i skogslandet fungerar de stora myrarna som fläktande fjäll där de hittar svalka.