Nationalparkernas historia
Nationalparkernas historia börjar i USA i slutet av 1800-talet. Sverige fick sina första nationalparker år 1909.
Världens första nationalpark bildades i USA år 1872. Då skyddades området Yellowstone i Klippiga bergen som nationalpark.
I Sverige föreslog den svenska polarforskaren Adolf Erik Nordenskiöld år 1880, att Sverige skulle ha motsvarande skyddsform för att värna svenska och nordiska vildmarker.
Tre decennier senare, 1904, skrev riksdagsmannen och botanikern Karl Starbäck en motion som följdes av ett betänkande 1907. Där kritiserade han "människans av stundens vinningslystnad dikterade, hänsynslösa ingrepp i naturen".
Sveriges första nationalparker
Engagemanget för att skydda Sveriges natur ledde till att Sverige som första land i Europa bildade nationalparker. Den 24 maj 1909 inrättades de första nationalparkerna:
- Abisko
- Garphyttan
- Gotska Sandön
- Hamra
- Pieljekaise
- Sarek
- Sonfjället
- Stora Sjöfallet
- Ängsö
De första nationalparkerna inrättades främst utifrån estetiska värden, det vill säga vacker natur, och områden som ansågs vara attraktiva för besökare. Valen av områden var slumpmässiga och fördelningen var starkt koncentrerad till de norra delarna av landet, medan exempelvis skärgårdar inte alls var representerade.
Processen att bilda nationalparker har utvecklats genom åren, både när det gäller hur områden väljs ut och hur samverkan mellan myndigheter och lokala aktörer går till. År 2008 antogs en ny nationalparksplan som har tydligare kriterier och koppling till Internationella Naturvårdsunionens regler för att skydda natur.
Mellan 1918 och 1962 fick Sverige sju nya parker. Mellan 1982 och 2002 ytterligare tolv. I dag har Sverige 31 nationalparker.